Kategori: New York

mars 13, 2014

Restaurang och restaurang, vad är skillnaden?

Jag trivs löjligt bra i köket och laga mat, men utan nya intryck händer det inte mycket hemma i det egna köket. Jag trivs väldigt bra på restaurang, antingen ensam eller med vänner, och jag går gärna ut ofta.

Vad som kännetecknar en bra restaurang är ju upp till betraktaren och tillfället. För mig så finns det några gemensamma nämnare som skiljer en bra restaurang från en mindre bra restaurang – och som gör att den där exceptionellt bra restaurangen gnistrar som en stjärna alldeles i en klass för sig själv.

Upplevelsen

Först vill jag säga att bra inte betyder dyrt. En bra restaurang för mig är ett ställe där jag får en bra mat för prislappen. Ett högre pris betyder högre förväntningar och en större utmaning. En restaurang med ett lågt pris kan också falla platt om de lägger ribban för högt.

Det ska inte vara svårt att gå ut och äta. Oavsett om du är på tisdags-AW med kollegorna eller äter en 15-rätters avsmakningsmeny med din bästa foodie-kompis så ska en bra restaurang lyckas skapa en bekväm miljö där ingen behöver känna sig osäker.

Servicen

Servicen ska vara närvarande utan att vara påträngande. En liten detalj som säger mycket om sericen tycker jag är nivån i vattenglaset. På en bättre restaurang är att vattenglaset av någon märklig anledning aldrig tomt.

En annan detalj som kännetecknar bra service för mig är när måltiden går i gästens tempo. Pauserna mellan rätterna är lagom, serveringspersonalen tajmar när det är dags att beställa mer eller att be om notan. Samtidigt som gästerna inte behöver bli avbrutna i en konversation.

Maten

Helhetsupplevelsen en stor del av restaurangbesöket såklart, men det handlar ju trots allt om maten. En bra restaurang ansvarar för den maten som lagas och dyker det exempelvis upp tigerräkor på menyn drar jag öronen åt mig. Restauranger som istället informerar om vilken gård deras kött kommer ifrån är så samlar pluspoäng i min bok.

Sen är det klart att jag vill att maten jag beställer ska smaka gott, det är också viktigt att alla smaker hänger ihop med varandra. Det ska också vara praktiskt att äta rätten. Nåt jag har svårt för är när varmrätter serveras i djupa tallrikar, det är ju fint men ibland blir det onödigt krångligt att äta.

Bättre än medel

Vad är det då som gör att ett ställe går från att vara en bra restaurang till ett ställe som jag gärna gör till mitt stammiställe? Var konsekvent, Inredningen, utformningen av menyn och servicen – allt hänger ihop. Jag trivs bäst med informell service och om det finns en ledig stol vid bordet så får servitören gärna slå sig ner och prata ihop sig med sällskapet om kvällens middag.

Något som sticker ut

När kan en restaurang kalla sig för världsklass då? Om man ska fråga den franska däcktillverkaren med bok på ämnet finns fem bedömningskriterier:

Kvaliteten på råvarorna
Hantverket
Personligheten
Värde för pengarna
Kvalitet över tid

Jag gör ungefär likadant, men jag är inte alltid är överens med Michelin-guiden. Det är ju rätt sällan jag har möjlighet att bedöma kvalité över tid dock.

För mig så finns det två saker som stuckit ut vid de absolut bästa restaurangbesök jag gjort i mitt liv. För det första så är det den röda tråden, när den goda förrätten, varmrätten och desserten och hela måltiden blir en helhet. Det är mycket ovanligt men helt oslagbart. Den andra är dryckesmatchningen. Jag är ingen fena på vin men när en restaurang lyckas kombinera mat och dryck och gör så att ett plus ett blir tre, då blir jag djupt imponerad.

Farbror Blås restaurangtips

För att avsluta vill jag tipsa om några restauranger som i min bok sticker ut extra och är väl värda ett besök.

Pubologi

Pubologi på Stora Nygatan i Stockholm är syskonrestaurang med både Djuret och Tweed. En gastropub där jag trivs bra vid bordet i fönstret så att jag kan kolla på folk när jag äter.

Volt

Jag läste en recension om Volt i stil med ”som ett körsbärsträd som ännu inte slagit ut men kommer vara väldigt vackert när det gör det” – en något pretentiös sammanfattning. Jag gillar stället redan nu men håller med om att det kan bli riktigt bra. Kolla in Volt här >

Nook

Min nyaste bekantskap. Nook öppnade under februari i Aarts gamla lokaler på Åsögatan. Med två stycken 3-rättersmenyer för 300 kr respektive 400 är detta möjligen Stockholms just nu mest prisvärda restaurang.

Mathias Dahlgrens Matbaren

Matbaren sticker ut bland stjärnrestaurangerna i Stockholm som jag har ätit på. En bättre fredagslunch som du inte kommer tillbaka till jobbet och känner dig extra snäll mot dig själv hittar du inte. Besök Matbaren på internet >

Eriks Gondolen

Jag arbetar vid Slussen och enligt Gastrogate återfinns Sveriges dyraste luncher just där. Med 125:- exklusive både dryck och kaffe för dagens är Gondolen dyrt, men du får alltid vällagad mat och stans bästa utsikt för den pengen.

Linje Tio

Efter en, enligt mig, stapplande start har Linje Tio i Hornstull definitivt hittat hem. En lyckad kombination mellan restaurang och bar där alla är supertrevliga. Och! De får en guldstjärna i kanten för temahelgerna med James Gandolfini, Floyd, tacos och Pastis är alla teman som har passerat restaurangen.

Tim Raue

Tim Raue är Tysklands svar på Jamie Oliver. I närheten av Check Point Charlie i Berlin ligger restaurangen Tim Raue som är en av hans ställen. Maten var fantastisk men bäst var vinmatchningarna som var de mest oväntade och lyckade jag någonsin fått. Att restaurangen har två stjärnor i Guide Michelin samtidigt som servitriserna har Converse-skor gör att jag trivs än bättre.

Brooklyn Fare

Om du har ett matintresse och möjlighet ska du nästa gång hänga på telefonen sex veckor innan åker till New York – för att boka plats på Brooklyn Fare. Middagen består av en 20+-rättersmeny och hela måltiden var nåt utöver det vanliga. En längre sammanfattning från mitt besök på restaurangen finns i ett tidigare inlägg.

Inlägg #13 för #blogg100

maj 5, 2013

New York: Barer

Så var det dags för sista inlägget i med New York-serien med gästbloggare Karl Adriansson. Som vanligt är det fokus på gott, men denna gång är det främst dryckerna som står i centrum.

Bathtub gin

Bakom Stone Street Coffee Company gömmer sig speakeasybaren Bathtub Gin, en bar som tagit vara på att gin var den dominerande drycken under förbudstiden mellan 1920-1933 i USA. Baren är trevlig och har bra cocktails även om speakeasy-känslan är begränsad med både dörrvakt och garderob. Ett tips är att de till att ha lite kontanter med för dricks till den bemannade toaletten.

Ryktet säger att ställets kaffe i dess yttre del ska vara riktigt bra.

Experimental Cocktail Club

När vi frågade personalen på Brooklyn Fare var vi bäst går vidare efter deras trestjärniga middag för att ta en cocktail fick vi tipset om 191 Chrystie Street och ECC. De franska vibbarna möter oss när vi kommer in genom den diskreta entren och inredningen består mest av textil och stormönstrade tapeter. DJ:en har ett piano som disk för skivspelaren och volymen är lagom avvägd så att det går att föra en konversation.

Please Don’t Tell / Crif dogs

Crif Dogs / PDT För att hitta Please Don’t Tell ska du ta sikta på Crif dogs. Efter trappan tar du vänster, går in i telefonkiosken, lyfter luren, slår nian och väntar tills väggen öppnar sig. Innanför telefonkiosken finns baren. Drinklistan är lång och jag får tipset att prova en Benton’s Old-Fashioned vilket är en Old Fashioned som är smaksatt med bacon. Mycket konstigt men förvånansvärt gott.

Kön brukar vara lång för att komma in, om du har ett amerikanskt mobilnummer (tips: skaffa kontantkort med flat rate på data-trafik för $3 per dag) så slår de en signal när det är dags att infinna sig. Ett annat sätt att spendera tiden du väntar är på Crif dogs som har riktigt bra korv och arkadspel.

203 Fifth

Jag hade ändå tur med vädret och solen tittade fram en hel del. Rosésuget slog då in och när jag var i närheten av korsningen 5:e avenyn och 27:e gatan så jag passade på att besöka 230 Fith. Utsikten är magnifik! Tyvärr grusades upplevelsen av krångliga regler kring vart det var OK att sitta beroende på vad man hade beställt och av vem. De höga växtmurarna skyddade effektivt från stadens brus men förtog även utsikten så fort man satte sig ner. Ett besök jag klart hade kunnat vara utan.

Le Bain

I jakten på en bra New York-by-night-vy gick vi till The Standard och dess nattklubb Le Bain som ligger över High Line i Meatpacking District. Vi kom dit runt midnatt och då var musiken är hög och dansgolvet ställets huvudattraktion. En trappa upp finns en öppen bar med fantastisk utsikt över New York-natten, precis det vi var ute efter.

Gästbloggare: Karl Adriansson är 29 år och bor i Stockholm. En hobbykock som samlar Michelin-stjärnor tillsammans med kompisen Anders. Karl har ätit på stjärnkrogar i Stockholm, Berlin, Helsingfors och New York. Totalt har det blivit 9 stjärnor hittills.

maj 3, 2013

New York: Aska

Vi rörde oss mot Brooklyn och närmare bestämt Williamsburg för ett besök på svenskrestaurangen Aska som ligger snett över gatan från Brooklyn Breweries och drivs av kocken Fredrik Berselius. En fredagkväll vid 19-tiden börjar folk röra sig till barerna och restaurangerna och i detta område ser ut att locka fler gäng från reklambyråsvängen än bankkvarteren.

Aska ligger i ett gammalt garage och ytan delas med en konstutställning. Matsalen ligger längst in i lokalen och även om den ligger avskilt så tränger musiken och sorlet från baren igenom såpass att det är svårt att prata under middags utan att luta sig fram och höja rösten.

Maten

Fredagar och lördagar serveras en tiorätters meny och vi får först en canapé med smak av äpple som aptitretare därefter kommer rätter in i form av en räka där köttet serveras rått och räkans huvud är friterat. Till kom en sallad med rivna rotsaker tillsammans och dressing. Tyvärr är upplevelsen för ögat större än smaken. Ett par ytterligare förrätter serveras utan att lämna några större intryck.

Det skandinaviska temat går igenom både inredning och matlagning och ”enkelt och tydligt” genomsyrar besöket när det gäller både maten och servicen. Alla rätter serveras på lergods och brödet från en djuptallrik med en smörklick efter tallrikens ena kant vilket passar bra in i stilen. Dryckerna till maten består utöver vin även av öl och snaps och går snyggt ihop med det skandinaviska. Både mat och dryck presenteras relativt kortfattat vilket också det knyter bra ihop med den övergripande stilen.

Aska

Upplevelsen

Mellan att rätterna serveras går det ganska lång tid och vi blir stundvis sittande med både tomma vin och vattenglas. Efter en start på maten som passerade utan att lämna något större intryck kommer det ett par riktiga guldkorn på bordet. Exempelvis pilgrimsmussla i sitt eget skal samt blodpudding med fläsk, äpple och en Ålborg. Därefter får vi fasan för att sedan gå över till grisnacke och spenatblad samt en hängmörad biff med buljong som är kokt på den yttre delen av köttet. Mycket bra!

Till dessert får vi sorbet med grönkål och dill, smaker som vi inte är förväntade oss i dessert men som fungerar riktigt bra. Allt knyts ihop till sist med en hög koppling till Sverige i form av en glass på messmör med bär och nötter.

I samband med bokningen uppger vi de allergier som finns i sällskapet. Trots extra kontrollfrågor under middagen är det två rätter som åker tillbaka ut i köket som uppenbart inte fungerar tillsammans med allergierna. Det är något mycket anmärkningsvärt och direkt farligt om gästen inte är på sin vakt.

Sammanfattning

Kvällen var smakmässigt en berg och dalbana med flera fina toppar men också dalar vilka är de som tyvärr lämnar störst intryck. Ambitionerna räcker inte hela vägen. Jag hoppas att vi besökte restaurangen när köket hade en dålig dag för till de $110 per person så ligger Aska långt ner på listan över restaurangupplevelse per krona. Nästa gång siktar jag in mig på ett par drinkar i baren snarare än ett besök i matsalen.

april 23, 2013

New York: Restauranger & barer

En samling restauranger och barer väl värda ett besök when in New York.

The Little Owl

På Den lilla ugglan är maten rustik och vällagad. Stället är litet utan att kännas trångt och servicen är bra utan att bli pretentiöst. Menyn består av ett antal kött och fiskrätter som kompletteras med tillbehör i form av grönsaker och potatis och rätterna är enkla att dela i sällskapet. Väl värt ett besök!

The Little Owl

The Spotted Pig

När hemlängtan till Europa gör sig påmind tar du dig med fördel till den brittiska gastropuben The Spotted Pig. Utanför entrén hänger en skylt i form av en prickig gris och på pubens två våningar går kopplingen till England igenom inredningen och stämningen.

Använd armbågarna för att få en plats i baren på övervåningen, där serveras det ostron och andra lite enklare snacks. Räkna med en väntetid på åtminstone en timme för ett bord men det är det värt! Kunnig personal men en genomgående ”det löser vi”-attityd när det gäller allt från allergier och vegan-önskemål till när någon extra ansluter till sällskapet. Missa inte deras Shoestring pommes fritesen med friterad rosmarin som är fantastiskt goda.

August

I West Village bland butiker med kläder från olika europeiska modehus ligger restaurangen August med en europainspirerad meny. I restaurangen finns en stor vededlad ugn som en stor del av maten lagas i. När vi passerar igenom restaurangen så kommer vi ut i den inglasade innergården där det känns som att man sitter i ett växthus.

Brunch i Williamsburg

New Yorks hipsters återfinns i Brooklyn och då kanske framförallt i Williamsburg. I stadsdelens hjärta ligger The Station och på deras brunch serveras väl tilltagna portioner av fast food som är väldigt vällagad. En portion pannkakor delas bäst på två om inte paltkoma är målet.

Om du är i kvarteren så passa på att svänga förbi Toby’s Estate som ligger i närheten för en kopp kaffe som är bryggd med omsorg. OBS! Kom ihåg att ta med kontanter, vid mina två besök var det ”cash only day” på grund av krånglande wi-fi.

Dudley’s

Vi gled in på Dudley’s på en öl främst för att passa på att låna toaletten. Stället visade sig dock vara så pass trevligt att vi efter den första ölen bestämde oss för att äta söndagslunch där. Rätterna är små, prisvärda och vällagade. Brunchmenyn består till stor del mackor och hamburgare precis som det ska vara. Under tiden som vi satt i bardisken var det flera stycken som kom förbi och hämtade med sig mat genom luckan som finns ut mot gatan. Klart trevligt!

Aquavit

Bra men inte extra ordinärt. Förrätter bättre än varmrätter, picklade senapsfrön till lax en succé. Köttbullarna kan ni skippa, de äts med fördel på Pelikan i Stockholm istället. Aptitretaren med grön ärtsoppa med rökta gröna ärtor var bra. Amerikansk service men med en svensk touch, ”skål” när vinet är serverat och ”tack så mycket” när notan var betald. Kul utan att bli för mycket.

april 22, 2013

New York: Brooklyn Fare

Efter att ha hängt på låset till bokningen och haft en upptagetton i örat under närmare 20 minuter så fick jag äntligen boka mina två platser. I samband med att vi bekräftar vår bokning två veckor innan besöket får vi också en mindre novell från restaurangen med förhållningsregler där de gör det tydligt att man ska vara i tid, inte vara klädd i flip-flops och att det råder strikt mobil- och anteckningsförbud i matsalen.

Restaurangen

Att det döljer sig en restaurang med tre Michelin-stjärnor bakom de gråa markiserna på 200 Schermerhorn Street känns lite som en överraskning. Brooklyn Fare är en kombinerad matvaruaffär och restaurang i form av Chef’s Table. Som restaurangens namn antyder så är det bokstavligt talat som att kliva in i köket hos kocken och det är långt ifrån den förväntade bilden av en trestjärnig restaurang. Lokalen är liten och helt centrerad kring en stor kvadratisk bardisk där maten lagas på ena sidan, de 18 gästerna sitter efter de andra tre sidorna och hovmästaren står i mitten och serverar maten. De vita dukarna och kandelabrar av silver lyser med sin frånvaro och istället har lokalen inretts med rostfria kyldiskar och hyllor. För att besöka toaletten får man mer eller mindre pasera igenom först garderoben där gästernas jackor hänger och sedan vidare igenom diskrummet.

Maten

En middag på Brooklyn Fare består av 20+ rätter som ska ätas på besökets knappa tre timmar. Det innebär att varje rätt ska klaras av på ungefär 10 minuter. Upplägget för osökt tankarna till scenen från Sällskapsresan där pappan i familjen ska ta alla familjens bilder till liftkortet på samma karta. Skillnaden var dock att det här var allt annat än en stressig upplevelse. Rätterna kommer in i en jämn ström kan nästan liknas vid en trerättersmiddag som flyter ihop på ett mycket elegant sätt.

Under den första akten är det mycket fokus på rå fisk i form av sashimi. Två av rätterna som stack ut var ett ostron tillsammans med ett syltat granny smith-äpple samt rysk kaviar som serverades tillsammans med torskrom. I den andra akten flyttades fokuset till varma rätter, bland annat i form av en halstrad smörfisk med en skiva tryffel och sniglar i ärtkräm. Sista varmrätten och kvällens enda kötträtt var en lammfilé. Middagen avslutades med ett par olika varianter av sorbet, glass och ost.

Sammanfattning

Det är vissa detaljer som går igenom hela middagen. Ärtor återkommer i många av rätterna från den söta ärtsoppan med ett parmesanskum som första rätt till den ärtsorbet med bladguld som en av de sista rätterna. Maten är vackert dekorerad med ätbara blommor som till vissa rätter även bidrar till en örtighet i smaken utöver den estetiska delen för ögat.

För att jämföra med tidigare besök på restauranger med bättre rykte så är Chef´s Table något helt annat. Inredningen är sparsam och enkel och vinmatchningarna är bra men knappast överraskande. Överlag är det egentligen inget som varken är överraskande eller sticker ut bortsett från en sak – maten. Maten står på alla sätt och vis i centrum under kvällen och den behöver ingen extra inramning för att kvällen ska vara komplett. Skillnaden mellan toppar och dalar i upplevelsen är mindre i jämförelse med något av mina tidigare restaurangbesök och hela måltiden består en lång rad utav kulinariska guldkorn. Om man ska tro däcktillvärkaren med den röda boken så ska tre stjärnor innebära att restaurangen är exceptionellt bra och värd en egen resa. Det kan jag kan inte annat än att hålla med om.

Bilderna är ärligt lånade av NY Times, NY Daily New och White Spaces.