Kategori: Stockholm

Köttbullsjakten: del 7

Den här gången har jag varit på Villa Godthem och ätit köttbullar med potatispuré, lingon och gurka. Det var gott den här gången också. Köttbullarna smakade lite ingefära, vilket var väldigt gott, men tyvärr så var de en aning för kompakta. Purén var lagom krämig och både gurkan och lingonen var precis sådär syrliga och fräscha som är absolut godast. Det blir lätt tungt men kött, potatis, grädde, salt och sås – då är det viktigt med nåt som kompletterar det. Såsen la jag faktiskt inte märke till, men det gör ingenting.

Summan från den här köttbullegumman är det bra, trots köttbullarnas konsistens och en bortglömd sås. Inte bäst i stan, men bra. Värt en beställning om du är på Villa Godthem och ska unna dig.

Vad är en bra köttbullstallrik?

Jag fullkomligt älskar köttbullar, potatismos/potatispuré, lingon och inlagd gurka. Det är bland det godaste och mysigaste i matväg, och jag är noga med detaljerna.

  • Köttbullarna: Lite luftiga med en smet som inte känns för jobbad. Det ska kännas som och smaka kött.
  • Potatisen: Är det mos ska det kännas mosat och vispar för hand. Det gör ingenting om det är lite klumpar kvar. En potatispuré ska vara slät och lite glansig och smörig. Puré kan lätt kännas som ett klister och det är inte roligt, fastnar lite i gommen när man äter det.
  • Gurka: Tunna skivor i hemmagjord lag som smakar dill, inte ättika eller salt.
  • Lingon: Rårörda och inget annat. (Tänker inte ens nämna ordet sylt för det är helt enkelt inte ok.)

Tyvärr fick jag inte med mig någon bild på Villa Godthems köttbullar, min telefon hade helt slut på batterier när jag var där. Om du verkligen saknar en bild så kan du kolla på den från Riche, det ser rätt lika ut på tallriken hos de båda restaurangerna.

Italienskt på söder

Italienska restauranger på Södermalm

Il Tempo

Bra mat, gott husvin (rött) och ok priser. Jag har testat en pastarätt och spädgris med spenat och båda var väldigt goda. Sist jag var på Il Tempo var för en knapp vecka sen och då var det rätt stökig atmosfär men servicen var ok.

Kolla in IlTempo.se

PaneVino

Lite för dyrt, lite för slarvigt men god mat. Det känns som att de behöver jobba in sig lite och får de göra det så kan det bli riktigt bra. Pluspoäng för frukostöppet och placering.

Kolla in PaneVino.se

La Vecchia Signora

Södermalms bästa italienska restaurang. Maten är inte dyr men när du väl börjat äta så vill du inte sluta. Jag har firat en födelsedag här och kan mycket väl tänka mig att göra det igen. Missa inte!

Kolla in LaVecchiaSignora.se

Inlägg #20 för #blogg100

Restaurang och restaurang, vad är skillnaden?

Jag trivs löjligt bra i köket och laga mat, men utan nya intryck händer det inte mycket hemma i det egna köket. Jag trivs väldigt bra på restaurang, antingen ensam eller med vänner, och jag går gärna ut ofta.

Vad som kännetecknar en bra restaurang är ju upp till betraktaren och tillfället. För mig så finns det några gemensamma nämnare som skiljer en bra restaurang från en mindre bra restaurang – och som gör att den där exceptionellt bra restaurangen gnistrar som en stjärna alldeles i en klass för sig själv.

Upplevelsen

Först vill jag säga att bra inte betyder dyrt. En bra restaurang för mig är ett ställe där jag får en bra mat för prislappen. Ett högre pris betyder högre förväntningar och en större utmaning. En restaurang med ett lågt pris kan också falla platt om de lägger ribban för högt.

Det ska inte vara svårt att gå ut och äta. Oavsett om du är på tisdags-AW med kollegorna eller äter en 15-rätters avsmakningsmeny med din bästa foodie-kompis så ska en bra restaurang lyckas skapa en bekväm miljö där ingen behöver känna sig osäker.

Servicen

Servicen ska vara närvarande utan att vara påträngande. En liten detalj som säger mycket om sericen tycker jag är nivån i vattenglaset. På en bättre restaurang är att vattenglaset av någon märklig anledning aldrig tomt.

En annan detalj som kännetecknar bra service för mig är när måltiden går i gästens tempo. Pauserna mellan rätterna är lagom, serveringspersonalen tajmar när det är dags att beställa mer eller att be om notan. Samtidigt som gästerna inte behöver bli avbrutna i en konversation.

Maten

Helhetsupplevelsen en stor del av restaurangbesöket såklart, men det handlar ju trots allt om maten. En bra restaurang ansvarar för den maten som lagas och dyker det exempelvis upp tigerräkor på menyn drar jag öronen åt mig. Restauranger som istället informerar om vilken gård deras kött kommer ifrån är så samlar pluspoäng i min bok.

Sen är det klart att jag vill att maten jag beställer ska smaka gott, det är också viktigt att alla smaker hänger ihop med varandra. Det ska också vara praktiskt att äta rätten. Nåt jag har svårt för är när varmrätter serveras i djupa tallrikar, det är ju fint men ibland blir det onödigt krångligt att äta.

Bättre än medel

Vad är det då som gör att ett ställe går från att vara en bra restaurang till ett ställe som jag gärna gör till mitt stammiställe? Var konsekvent, Inredningen, utformningen av menyn och servicen – allt hänger ihop. Jag trivs bäst med informell service och om det finns en ledig stol vid bordet så får servitören gärna slå sig ner och prata ihop sig med sällskapet om kvällens middag.

Något som sticker ut

När kan en restaurang kalla sig för världsklass då? Om man ska fråga den franska däcktillverkaren med bok på ämnet finns fem bedömningskriterier:

  1. Kvaliteten på råvarorna
  2. Hantverket
  3. Personligheten
  4. Värde för pengarna 
  5. Kvalitet över tid

Jag gör ungefär likadant, men jag är inte alltid är överens med Michelin-guiden. Det är ju rätt sällan jag har möjlighet att bedöma kvalité över tid dock.

För mig så finns det två saker som stuckit ut vid de absolut bästa restaurangbesök jag gjort i mitt liv. För det första så är det den röda tråden, när den goda förrätten, varmrätten och desserten och hela måltiden blir en helhet. Det är mycket ovanligt men helt oslagbart. Den andra är dryckesmatchningen. Jag är ingen fena på vin men när en restaurang lyckas kombinera mat och dryck och gör så att ett plus ett blir tre, då blir jag djupt imponerad.

Farbror Blås restaurangtips

För att avsluta vill jag tipsa om några restauranger som i min bok sticker ut extra och är väl värda ett besök.

Pubologi

Pubologi på Stora Nygatan i Stockholm är syskonrestaurang med både Djuret och Tweed. En gastropub där jag trivs bra vid bordet i fönstret så att jag kan kolla på folk när jag äter.

Volt

Jag läste en recension om Volt i stil med ”som ett körsbärsträd som ännu inte slagit ut men kommer vara väldigt vackert när det gör det” – en något pretentiös sammanfattning. Jag gillar stället redan nu men håller med om att det kan bli riktigt bra. Kolla in Volt här >

Nook

Min nyaste bekantskap. Nook öppnade under februari i Aarts gamla lokaler på Åsögatan. Med två stycken 3-rättersmenyer för 300 kr respektive 400 är detta möjligen Stockholms just nu mest prisvärda restaurang.

Mathias Dahlgrens Matbaren

Matbaren sticker ut bland stjärnrestaurangerna i Stockholm som jag har ätit på. En bättre fredagslunch som du inte kommer tillbaka till jobbet och känner dig extra snäll mot dig själv hittar du inte. Besök Matbaren på internet >

Eriks Gondolen

Jag arbetar vid Slussen och enligt Gastrogate återfinns Sveriges dyraste luncher just där. Med 125:- exklusive både dryck och kaffe för dagens är Gondolen dyrt, men du får alltid vällagad mat och stans bästa utsikt för den pengen.

Linje Tio

Efter en, enligt mig, stapplande start har Linje Tio i Hornstull definitivt hittat hem. En lyckad kombination mellan restaurang och bar där alla är supertrevliga. Och! De får en guldstjärna i kanten för temahelgerna med James Gandolfini, Floyd, tacos och Pastis är alla teman som har passerat restaurangen.

 Tim Raue

Tim Raue är Tysklands svar på Jamie Oliver. I närheten av Check Point Charlie i Berlin ligger restaurangen Tim Raue som är en av hans ställen. Maten var fantastisk men bäst var vinmatchningarna som var de mest oväntade och lyckade jag någonsin fått. Att restaurangen har två stjärnor i Guide Michelin samtidigt som servitriserna har Converse-skor gör att jag trivs än bättre.

Brooklyn Fare

Om du har ett matintresse och möjlighet ska du nästa gång hänga på telefonen sex veckor innan åker till New York – för att boka plats på Brooklyn Fare. Middagen består av en 20+-rättersmeny och hela måltiden var nåt utöver det vanliga. En längre sammanfattning från mitt besök på restaurangen finns i ett tidigare inlägg.

Inlägg #13 för #blogg100

Hotelljakten: Elite Hotel Marina Tower

Tänkte ge mig på en ny inläggserier och den här gången handlar det om att rejta maten som serveras på hotell. Först ut: Elite Hotel Marina Tower i Stockholm.

20140309-204405.jpg

Hotellet, spa-anläggningen, omhändertagandet var bra. Allt var bra – utom restaurangen. Tyvärr blir jag ledsen av att behöva såga, men det var inte bra.

Vi hade bord kl 20 och gick direkt på varmrätterna. Jag beställde det vegetariska alternativet, ruccolabiffar med en typ yoghurtsås och risotto med soltorkade tomater. Smakerna var goda men det överskuggades av att jag faktiskt var osäker på om biffarna var halvfabrikat eller inte. Konstigt på en så fin restaurang, men sant. Risotton var överkokt men annars krämig och med god smak.

Mitt sällskap åt torsk med savoykål och rödbetor. Hans tallrik var överjobbad rent visuellt, det hände hur mycket som helst på den faktiskt och allt låg i olika små högar på de ovanligt fula tallrikarna. Torsken smakade gott och rödbetorna var bra – de var en bra kombo också. Men kålen han fick till var nästan läskig att äta, för kall och blandad med nån typ geléigt helt utan smak.

Sen beställde vi in desserter. Jag valde en mjölkchokladpastej med hallon och en kula lakritsglass. Gott om man tog lite av allt (utom hallonen som absolut inte var färska) på en sked, var för sig var det tråkigt. Mitt sällskap tog en citronmousse med maräng. Helt ok, det smakade alldeles för lite citron bara.

Summan av besöket: Åk till Matina Tower och njut av hotellet, spa:t och läget, men satsa matpengarna på ett annat ställe. Tyvärr.

Inlägg #9 för #blogg100

Köttbullsjakten: del 6

20140301-134014.jpg

Kanske stans bästa köpeköttbullar. Faktiskt. Restaurang Riche på Birger Jarlsgatan nära Strandvägen i Stockholm levererar. Bäst var såsen som var den delen av rätten som förhöjde det andra. Köttbullarna var lagom stora och fasta, moset var lagom gott och tillbehören smakade egengjorda – men såsen! Väl värt varenda krona.

Riche har tidigare varit ett typiskt festställe för mig, där man hamnar ungefär kl 01.00 för att man är i närheten. Men jag har aldrig riktigt uppskattat Riche. Nu gör jag det, men snarare kl 13 för lunch en söndag.

Inlägg #4 för #blogg100.

Helglunch

20140111-135302.jpg
Jag äter så jävla mycket. Alltså inte i mängd (jo OK ibland) utan mycket av det jag gör kretsar kring mat. Jag gillar att äta mat. Det finns ju så mycket och det smakar ju så himla gott.

Jag gillar också att laga mat. Inte sådär som min kompis Farbror Blå som ger sig in i månadslånga projekt som går ut på att lufttorka en stor bit fläsk utan mer spontana middagar och kok som tar lite mindre tid än en arbetsdag att göra. Det är också det jag är bäst på.

Jag har funderat över var intresset kommer ifrån men inte kommit fram till nåt vettigt. Min mamma lagar jättegod mat men hemma har vi inte pratat om mat som nåt speciellt egentligen. Jag har bantat och haft olika typer av ätstörningar hela mitt liv och fokuserat mycket på vad maten innehåller för att lära mig vad jag ska undvika för att nå målet, för att bli smal. Jag har överlevt på luncher bestående av en kaffe, med skummad mjölk för mättnadskänslans skull. Jag har samlat points, skippat brödet, pastan, potatisen, riset, nudlarna, ätit grön mat och struntat i att äta helt. Och jag kommer att göra det igen. När jag behöver återfå känslan av att ha kontroll efter att ha tappat kontrollen över nåt annat i mitt liv. Jag har liksom lärt mig att leva med det. Kanske är det just därför, just för att mat varit nåt jag kämpat mot, som gjort att jag kommit på att jag egentligen tycker att det där med mat är ganska roligt.

Nåt annat jag lärt mig att leva med är behovet av ensamluncher och ensammiddagar vid en bardisk på ett av mina bästa ställen. Jag är en typisk stammis och skäms inte ett dugg över att gå tillbaka till ställe flera dagar i rad eller flera gånger samma dag. I skrivande stund sitter jag på Bar Central som ligger på Nytorget i Stockholm och äter en raggmunk med syrad grädde som jag egentligen inte tål. Vad gör man inte liksom? Trevlig helg!

State of the nation: Tillfälligt avbrott

Maten framför datorn
Vegetarisk grön curry från Mae Thai på Götgatan i Stockholm

Det lagas inte mycket mat just nu, om man säger så. Istället för soppor, grytor och feta luncher ser vardagen mest ut som på bilden. Det skyller jag på jobb men utan att klaga. Jag är nämligen en sån där som trivs på jobbet.

Ska bli duktigare på att dela små, korta snabba grejer. Det lovar jag. Så. Vi hörs!

Köttbullsjakten: Del 4

20130806-224521.jpg
Grodan på Grev Turegatan i Stockholm är ett ställe jag har kluvna känslor inför, jag både gillar det ogillar det. God mat, men ofta väldigt dålig service. Men jag äter oftast lunch när jag är där och då bryr jag mig mindre än annars.

Köttbullarna då? Jo de är ok. Konsistensen på bullarna är lite för studsiga och känns alldeles för mycket som köpebullar snarare än nystekta. Till det serveras potatispuré, gräddsås, egenpicklad gurka och rårörda lingon. Jag föredrar mos till mina bullar men smakerna är goda och rätten är klart godkänd. Inte fantastisk men bra.

Om du är på Grodan Grev Ture så tycker jag att du ska välja nåt annat ån köttbullarna. Jag rekommenderar istället fiskgrytan, raggmunken och Club sandwich. I alla fall på lunchen.

En smak är en smak är en smak. Eller?

Fastnade i en tanke. Eftersom jag skriver mycket varje dag så fastnar jag ofta i just den här typen av tanke och kan prata om det mycket, och ofta en aning för länge.

Jag gillar det svenska språket, men till och från är det otillräckligt. Nyanserna saknas ibland och det krävs ofta fler ord för att beskriva en ganska enkel sak. Precis nu läste jag ett blogginlägg om att grilla och skillnaden mellan att grilla på gasol eller kol. Jag läste inte hela inlägget men började fundera ett par vändor över ”taste och flavor”. Taste är ju smak och flavor är ju smak, men vad är skillnaden?

Efter en kort diskussion med min sambo så var vi ganska överrens. Taste är den individuella smaken och flavor är kategoriseringen av smak. Ta chili som exempel. Chili är flavor(n) och taste(en) är hur du uppfattar chilin – god, stark, söt eller pepprig. Eller vad säger du?

Jag har inte googlat på definitionerna så jag vet inte om det finns några officiella. Blir liksom en roligare diskussion då.