Det blev inte 100 inlägg, det blev 20. Ibland blir det inte riktigt som planerat, kanske speciellt svårt ibland som frilans, men jag har bestämt mig för att jag får vara nöjd ändå. Tack #blogg100 för den här gången. It’s been fun!
Bra mat, gott husvin (rött) och ok priser. Jag har testat en pastarätt och spädgris med spenat och båda var väldigt goda. Sist jag var på Il Tempo var för en knapp vecka sen och då var det rätt stökig atmosfär men servicen var ok.
Lite för dyrt, lite för slarvigt men god mat. Det känns som att de behöver jobba in sig lite och får de göra det så kan det bli riktigt bra. Pluspoäng för frukostöppet och placering.
Södermalms bästa italienska restaurang. Maten är inte dyr men när du väl börjat äta så vill du inte sluta. Jag har firat en födelsedag här och kan mycket väl tänka mig att göra det igen. Missa inte!
Inlägg #20 för #blogg100
Jag hade hemkunskap i högstadiet på Bagarmossens skola och jag minns det som en av mina favoritlektioner. Inte bara för att vi fick röra på oss och göra nåt med händerna (hade det varit grejen hade jag även gillat bildlektionerna) – det var för att jag redan då gillade att laga mat.
Jag kommer också ihåg att bakningen på hemkunskapslektionerna var en riktig höjdare. Inte pga själva momentet dock, mer för att vi alltid hade hemkunskap precis innan lunchrasten och bakade vi så fick vi macklunch. Bara att gå till matsalen å bre lite smör på frallorna liksom. Minnet är så starkt och så fint att jag fortsatt baka samma recept ur hemkunskapsboken flera gånger sen dess. Här kommer det receptet, kopierat rakt av.
2 dl fingervarmt vatten
2 msk olja
2 krm salt
25 gram jäst
4-5 dl vetemjöl
1. Sätt ugnen på 225 grader.
2. Häll fingervarmtvatten, olja och salt i en skål. Smula ner jästen. Rör med en träsked.
3. Tillsätt 4 dl mjöl. Tillsätt, om det behövs, mer mjöl. Fortsätt arbeta degen tills den släpper skålen.
4. Låt gärna degen jäsa i skålen under bakduk ca 15 minuter, men den kan också bakas ut direkt.
5. Smörj en plåt. Knåda degen smidig på lätt mjölat bakbord.
6. Rulla it degen till en längd. Dela längden i 8 lika stora delar. Rulla varje del till en bulle och ställ på plåten.
7. Jäs brödet.
8. Sätt plåten mitt i ugnen och grädda bullarna tills de fått gulbrun färg 5-10 minuter.
9. Tag ut bullarna och lägga dem på galler att svalna.
Enjoy!
Inlägg #19 för #blogg100.
Det började med en kyl- och frystömning och slutade med en jättegod grön soppa. Min blev väldigt grön, hur blir din?
Jag vet inte hur det är hemma hos dig, men hos mig finns det alltid diverse grönsaker i både kylen och frysen över från nån måltid där inte allt gått åt. Det är den perfekta grunden till en soppa!
1 stor gul lök
1 stor morot
1/4 blomkålshuvud
1 dl gröna ärtor
1 dl broccoli
2-3 dl bladspenat
6 dl grönsaksbuljong
3 dl grädde
salt och peppar
Stek först löken mjuk, ha sen i de hådaste grönsakerna och låt det bli varmt med tillsammans med löken. Ha sen i resten av grönsakerna, häll på buljongen och koka allt mjukt. Häll därefter av vätskan,i ett annat kärl. Häll tillbaka grönsakerna i kastrullen och mixa ordentligt. Späd sedan ut grönsaksröran med buljong och grädde till önskad soppkonsistens. Koka upp och servera!
Till min soppa hade jag chilistekta linser och lite överbliven riven ost.
Inlägg #18 för #blogg100
Det händer ofta att jag och Farbror Blå äter lunch eller middag med varandra. En eller ett par gånger i veckan brukar det bli och likaväl ute på restaurang som hemma hos någon av oss. Förra veckan var vi på Tjogets Pastis NYC-tribute en kväll och hemma hos Farbror Blå en annan. På hemmamiddagen fixade Farbror Blå bland annat jättegoda Köfte-inspirerande järpar och två såser – tabbouli och hummus. Recepten plockade vi från min sprillans nya kokbok som heter Chef Ramzis arabiska kokbok.
3 tomater
2 gula lökar
9,5 dl hackad bladpersilja
1 dl hackad färsk mynta
1,5 dl salt
0,74 tsk svartpeppar
1 dl citronsaft
1 dl olivolja
Skölj tomaterna, skiva dom tunt och skär dem sen i små tärningar. Finhacka löken, blanda med tomaterna och den hackade persiljan samt myntan i en skål. Blanda noga samman med salt, peppar, citronsaft och olja. Servera kallt.
2 burkar kikärtor
1 dl tahini
2 tsk pressad vitlök
1 dl citronsaft
salt
olivolja
Mixa kikärtorna till en puré. Blanda med tahini, vitlök, citron och salt. Smaken på röran kan skilja sig mellan olika hummus-versioner så testa dig fram till smaken du vill ha genom att tillsätta en del av ingredienserna i taget. Dekorera med olivolja och gärna lite sesamfrön.
Egentligen ska det vara bulgur med i tabbouli för att det ska bli riktigt. Men pga av glutenallergi så valde vi bort det, och det va gott ändå. Och i hummusreceptet ska det vara 9,5 dl torkade kikärter men det var vi alldeles spontana för så vi tog burkkikärtor istället. Recepten är för 4 personer.
Min pappa gör godaste potatismoset, det vet alla som testat det. Jag har försökt men hur bra det än blivit så når jag inte ända fram. Men man kan ju inte vara bäst på allt, eller hur? Här kommer mitt recept i alla fall och det är helt ok.
2-3 potatisar per person
0,5-1 dl mjölk per person
smör
muskot
salt & peppar
Koka potatisen helt mjuk och värm upp mjölken. Mosa potatisen ordentligt med en potatismosare tillsammans med (rätt mycket) smör och lite lite av den varma mjölken. Vispa därefter den mosade potatisen med elvisp samtidigt som du häller i mer av den varma mjölken, fortsätt med det tills du fått önskad konsistens. Salta, peppra och riv i muskot tills du är nöjd.
Det går bra med färdigriven muskot också.
Det är är ingen nyhet men tåls ändå att tas upp. Jag har Jonas Cramby att tacka för ett flertal lyckade middagar – brukar antingen göra Carnitas eller Beef Chili, baka tortillas och göra ca 3 olika såser och salsor. På Jonas Crambys YouTube-kanal kan du se massor av matlagningsfilmer och lära dig göra som proffset självt.
Jag har plockat Carnitas-filmen för att det är en favorit dårå. Sen har jag bestämt mig för att lära mig 40000 islands-såsen pga namnet och att sås ju är gott.
Korma är ju gott. Eller? Jag har alltid varit lite skeptisk, rätten innehåller ju både russin och strösocker och det låter ju sådär gott ändå. Men när jag hittade ett recept på vegetarisk Korma av Indian Gardens Karim Rezaul så var jag ju bara tvungen att testa. Och den här korman var ju väldigt god då såklart.
1 gul lök
1 ganska stort blomkålshuvud
100 g champinjoner
1 tsk hel kardemumma
1 msk hel eller malen spiskummin
100 gram smör
1 msk gurkmeja
0,5 dl russin
0,5 msk socker
1,5 dl vatten
1,5 dl vispgrädde
2,5 dl mandelmjöl
1,5 dl riven kokos
4 dl mild yoghurt
1 kruka hackad koriander
salt
Finhacka löken, skär champinjonerna i mindre bitar och dela blomkålen i buketter. Stöt de hela kryddorna i en mortel. Smält smöret i en rätt stor kastrull och fräs sen löken tillsammans med kardemumma och spiskummin i 2 minuter. Ha i blomkål, champinjoner, russin, gurkmeja, socker och 1,5 tsk salt. Rör om och fräs ingredienserna under lock i 5-7 minuter, fortsätt att röra om då och då. Blanda därefter i vatten, grädde, mandelmjöl och kokos och låt koka utan lock i 2 minuter. Ha slutligen i yoghurten och rör om. Hacka den färska koriandern och strö över grytan strax innan servering. Ät med ris och papadums eller naanbröd. Eller både och. Gott!
Allt ser råtråkigt ut men jag älskar sånt här.
Jag trivs löjligt bra i köket och laga mat, men utan nya intryck händer det inte mycket hemma i det egna köket. Jag trivs väldigt bra på restaurang, antingen ensam eller med vänner, och jag går gärna ut ofta.
Vad som kännetecknar en bra restaurang är ju upp till betraktaren och tillfället. För mig så finns det några gemensamma nämnare som skiljer en bra restaurang från en mindre bra restaurang – och som gör att den där exceptionellt bra restaurangen gnistrar som en stjärna alldeles i en klass för sig själv.
Först vill jag säga att bra inte betyder dyrt. En bra restaurang för mig är ett ställe där jag får en bra mat för prislappen. Ett högre pris betyder högre förväntningar och en större utmaning. En restaurang med ett lågt pris kan också falla platt om de lägger ribban för högt.
Det ska inte vara svårt att gå ut och äta. Oavsett om du är på tisdags-AW med kollegorna eller äter en 15-rätters avsmakningsmeny med din bästa foodie-kompis så ska en bra restaurang lyckas skapa en bekväm miljö där ingen behöver känna sig osäker.
Servicen ska vara närvarande utan att vara påträngande. En liten detalj som säger mycket om sericen tycker jag är nivån i vattenglaset. På en bättre restaurang är att vattenglaset av någon märklig anledning aldrig tomt.
En annan detalj som kännetecknar bra service för mig är när måltiden går i gästens tempo. Pauserna mellan rätterna är lagom, serveringspersonalen tajmar när det är dags att beställa mer eller att be om notan. Samtidigt som gästerna inte behöver bli avbrutna i en konversation.
Helhetsupplevelsen en stor del av restaurangbesöket såklart, men det handlar ju trots allt om maten. En bra restaurang ansvarar för den maten som lagas och dyker det exempelvis upp tigerräkor på menyn drar jag öronen åt mig. Restauranger som istället informerar om vilken gård deras kött kommer ifrån är så samlar pluspoäng i min bok.
Sen är det klart att jag vill att maten jag beställer ska smaka gott, det är också viktigt att alla smaker hänger ihop med varandra. Det ska också vara praktiskt att äta rätten. Nåt jag har svårt för är när varmrätter serveras i djupa tallrikar, det är ju fint men ibland blir det onödigt krångligt att äta.
Vad är det då som gör att ett ställe går från att vara en bra restaurang till ett ställe som jag gärna gör till mitt stammiställe? Var konsekvent, Inredningen, utformningen av menyn och servicen – allt hänger ihop. Jag trivs bäst med informell service och om det finns en ledig stol vid bordet så får servitören gärna slå sig ner och prata ihop sig med sällskapet om kvällens middag.
När kan en restaurang kalla sig för världsklass då? Om man ska fråga den franska däcktillverkaren med bok på ämnet finns fem bedömningskriterier:
Jag gör ungefär likadant, men jag är inte alltid är överens med Michelin-guiden. Det är ju rätt sällan jag har möjlighet att bedöma kvalité över tid dock.
För mig så finns det två saker som stuckit ut vid de absolut bästa restaurangbesök jag gjort i mitt liv. För det första så är det den röda tråden, när den goda förrätten, varmrätten och desserten och hela måltiden blir en helhet. Det är mycket ovanligt men helt oslagbart. Den andra är dryckesmatchningen. Jag är ingen fena på vin men när en restaurang lyckas kombinera mat och dryck och gör så att ett plus ett blir tre, då blir jag djupt imponerad.
För att avsluta vill jag tipsa om några restauranger som i min bok sticker ut extra och är väl värda ett besök.
Pubologi på Stora Nygatan i Stockholm är syskonrestaurang med både Djuret och Tweed. En gastropub där jag trivs bra vid bordet i fönstret så att jag kan kolla på folk när jag äter.
Jag läste en recension om Volt i stil med ”som ett körsbärsträd som ännu inte slagit ut men kommer vara väldigt vackert när det gör det” – en något pretentiös sammanfattning. Jag gillar stället redan nu men håller med om att det kan bli riktigt bra. Kolla in Volt här >
Min nyaste bekantskap. Nook öppnade under februari i Aarts gamla lokaler på Åsögatan. Med två stycken 3-rättersmenyer för 300 kr respektive 400 är detta möjligen Stockholms just nu mest prisvärda restaurang.
Matbaren sticker ut bland stjärnrestaurangerna i Stockholm som jag har ätit på. En bättre fredagslunch som du inte kommer tillbaka till jobbet och känner dig extra snäll mot dig själv hittar du inte. Besök Matbaren på internet >
Jag arbetar vid Slussen och enligt Gastrogate återfinns Sveriges dyraste luncher just där. Med 125:- exklusive både dryck och kaffe för dagens är Gondolen dyrt, men du får alltid vällagad mat och stans bästa utsikt för den pengen.
Efter en, enligt mig, stapplande start har Linje Tio i Hornstull definitivt hittat hem. En lyckad kombination mellan restaurang och bar där alla är supertrevliga. Och! De får en guldstjärna i kanten för temahelgerna med James Gandolfini, Floyd, tacos och Pastis är alla teman som har passerat restaurangen.
Tim Raue är Tysklands svar på Jamie Oliver. I närheten av Check Point Charlie i Berlin ligger restaurangen Tim Raue som är en av hans ställen. Maten var fantastisk men bäst var vinmatchningarna som var de mest oväntade och lyckade jag någonsin fått. Att restaurangen har två stjärnor i Guide Michelin samtidigt som servitriserna har Converse-skor gör att jag trivs än bättre.
Om du har ett matintresse och möjlighet ska du nästa gång hänga på telefonen sex veckor innan åker till New York – för att boka plats på Brooklyn Fare. Middagen består av en 20+-rättersmeny och hela måltiden var nåt utöver det vanliga. En längre sammanfattning från mitt besök på restaurangen finns i ett tidigare inlägg.